Den tyska hyperinflationen i mellankrigstiden är för de flesta välkänd. Tyskland dömdes efter första världskriget att betala stora skadestånd, och ibland sägs det att tyskarna medvetet "löste" problemet med hjälp av inflation vilket inte är helt korrekt. Förutsättningarna för hyperinflation lades redan 1914 när man gick ifrån guldmyntfoten, sedan följde stora budgetunderskott, varubrist och en svår omställning till fredsekonomi.
Vinnarna av kriget fastställde år 1921 sina enorma skadeståndskrav till 142 miljarder mark, vilket årligen skulle avbetalas med 2 miljarder guldmark samt 26% av värdet på den tyska exporten. Lån togs utomlands för att betala skulderna samtidigt förtroendet för tyska staten blev att mindre. När så fransk-belgiska trupper 1923 ockuperade Ruhr-området för att driva in skulden genom att beslagta varor som t.ex. kol. Under hösten kostade ett glas öl på en typiskt tysk krog 4 miljarder Mark, och snart övergavs Marken som valuta.
Efter hyperinflationen fanns det både vinnare och förlorare. En del lyckades ta upp lån i Mark, köpa varor, vänta en tid, sälja varorna till ett högre pris och sedan betala tillbaka lånet med pengar som snabbt minskat i värde. Tyska statens skuld till det egna folket i form av krigslån försvann i praktiken tack vare inflationen. Föga oväntat blev småspararna de stora förlorarna då deras pengar på banken eller lån till staten blev värdelösa. Hyperinflationen anses också ha varit en bidragande faktor till att Adolf Hitler senare kom till makten.
Med denna bakgrund är det därför inte konstigt att tyskar av historiska skäl gillar att investera i guld och silver. Guld och silver kan inte drabbas av inflation, guld och silver kan inte skapas genom knapptryckningar eller med hjälp av sedelpressar. När den tyska staten inte väljer att straffa silverköparen lika hårt som den svenska staten, 7% moms på investeringsmynt att jämföra med den svenska på hela 25% - ja då finns alla förutsättningar för en väl fungerande marknad för investeringssilver. Denna marknad kan givetvis svenskar fritt ta del av tack vare den finfina frihandeln.
Antalet försäljare på nätet är många och hemsidorna är i de flesta fall enkla att förstå och använda trots att man som jag sitter inne med en kanske något bristfällig gymnasietyska. En bra sida att starta sin jakt på silverfynd är Bullionpage.de. Här är det möjligt att mata in vilken typ av mynt man är intresserad av och sedan få upp en prisjämförelse, sen är det bara att följa länkarna till nätbutiken. Ett alternativ till Bullionpage.de är Bullion Investor som har liknande funktioner.
Nästa steg är att kontrollera om leverans till Sverige är möjlig. Långt ifrån alla gör det enligt hemsidan, men ett vänligt mail kanske kan lösa problemet - annars är det bara att botanisera vidare. Innan jag beställer så brukar jag ta en titt på diskussionsforum, t.ex. Silber Forum och (försöka, skoltyska igen...) läsa vad andra har för erfarenheter av den aktuella nätbutiken. Andra forum värda att besöka är Goldseiten-forum.de och givetvis engelskspråkiga Goldismoney.info. Verkar allt grönt lägger jag en liten provorder vilken brukar dimpa ner i brevlådan efter några dagar, alltid väl förpackat med mynten i tuber eller kapslar.
Någon direkt prisjämförelse väljer jag att inte göra då priserna svänger dagligen varvid en sådan jämförelse snabbt skulle bli mer förvirrande än till nytta. Detta inlägg och föregående innehåller nödvändiga länkar för eventuella intresserade.
Kommentera gärna med egna erfarenheter och tips om det finns ännu billigare sätt att med god säkerhet handla fysiskt silver.
