"Bloggosfären" är full av bloggar som handlar om att snåla sig till rikedom. Vissa läsvärda med intressanta ideér om hur man sparar i vardagen andra ganska tråkiga med mycket snack och lite verkstad. Utmärkande för många är att det vänds och vrids på varenda krona och när sista inlägget skrivs för dagen proklameras det stolt att man sparat några kronor genom att bara äta en potatis till falukorvsskivan, visst kurrar magen lite "men det är det värt, jag ska bli miljonär!".
Jag undrar hur många som verkligen kommer att nå den där miljonen. Vad blir känslan när miljonen är uppnådd, tokfest eller har bloggaren glömt hur man har kul och förstätter att riva i soptunnorna efter burkar
tills skylten tas ner? Burk-Curt har enligt artikeln "gått sina egna vägar", tydligen i trasiga kläder och släpandes på en trasig cykel. Burk-Curt har nu lagt näsan i vädret och efterlämnar sig bland annat 124 guldtackor, men inga kända barn och jag vågar gissar att han inte sett så mycket annat än biblioteket i Skellefteå. Han dog dessutom endast 60 år gammal. Ensamhet sägs ha den effekten, man dör ganska tidigt.
Jag tycker inte toksnålandet är rätt väg att gå. Sparande ska vara en del av livet - inte hela livet. Det finns en hel värld att upptäcka, saker att prova. Snålar man in på saker som man kanske bittert får ångra resten av livet? Hur långt är man beredd att gå? Resor, barn, var går gränsen? Att hålla sparandet på en rimlig nivå är nog att föredra.
Jag tycker därför att man ska ta åt sig av det som skrivs i boken "Richest man in Babylon". Av tio intjänade guldmynt ska det första myntet gå till dig själv som sparande. Det står inget om att lev på nudlar och spara sedan varje krona som blir över, utan spara de första tio procenten och tänk inte mer på sparandet den månaden. Blir det pengar "över" kan man givetvis lägga även dessa på sparandet, men lägg inte tid och energi varje dag på att snåla och tänka på att spara. Sparande är nämligen ett livsprojekt och då ska man inte bränna allt krut den första månaden. Tänker man på sparande och pengar varje dag och dagligen känner av effekterna av detta är risken stor att man förr eller senare får ett bakslag som riskerar att rasera allt.
Ta därför och lägg en del pengar och tid på att gör något trevligt som på lång sikt kan betala tillbaka mångfallt. Exempelvis spenderade jag helgen med att lägga trätrall på den tidigare så risiga uteplatsen. Det kostade en tusenlapp för trallen, några hundralappar på bets och penslar och 69 kr för en billig men förvånadsvärt bra såg. Jag handlade dessutom blomjord och krukor. Under lördagen mättes, sågades och sedan betsades trallen och inte en enda gång under denna process tänkte jag på varken pengar eller arbete. Träbitarna betsades en andra gång av min flickvän samtidigt som jag tog en promenad med lilltjejen till närköpet där ett gäng mellanöl inhandlades.
Med uteplatsen färdig gick jag äver till att plantera om både solrosor, chili, tomater och en hel del kryddväxter. Arbetet utfördes på uteplatsen med ett välfyllt ölglas som sällskap, allt till flickväns, grannars och förbipasserandes stora nöje. En och annan dröje kvar med blicken lite extra och nog fan kunde jag se ett visst mått av avund i deras blickar - stilig trätrall, frodiga blommor och en kall öl en fin vårkväll - mannen som står där med fingrarna i jorden är lycklig! Visst har de rätt, att smått berusad gräva runt i krukorna hör till livets stora nöjen.
Nu är det söndagskväll. Jag har haft en fin helg och kommer tack vare detta att prestera bra kommande arbetsvecka tack vare detta. Vi har dessutom en fin uteplast som kommer skänka glädje i år framöver. Utgifterna för trall, bets och blomjord kommer med stor sannolikhet betala av sig flera gånger om både i form av välmående men även i reda pengar eftersom detta välmånde kanske ger ökad arbetslust och kreativitet, något som min chef gillar och gärna betalar för. Så ta en öl, en resa, en fin middag - det kommer att betala sig i längden. Glöm dock aldrig att först betala 10% till dig själv!
