lördag 10 april 2010

Not in my backyard!

Ett snabbt uppvaknande från den mer eller mindre permanenta dvalan:

Jag måste kommentera den helt fantastiska artikeln i Nya Wermlandstidningen: "Vindkraftverken förstör vår skog!" Vad vi har med att göra här är alltså en samling människor som valt att bo ett stycke utanför centralorten Karlstad för att njuta av tystnaden och den "orörda skogen". Idyllen är på väg att krossas nu när det planeras att byggas hela fyra vindkraftverk på futtiga 800 meters avstånd från de nybyggda villorna. 800 meter, stackars arma människor! "Vår skog" förresten, om ni nu inte vill ha några vindkraftverk på "er skog" så är det väl bara att säga "Nej, tack!" och inte skriva på några kontrakt? Eller har byborna kanske missat den lilla detaljen att skogen faktiskt ägs av någon annan och alls inte är "er"? Skogen ägs kanske, möjligen, eventuellt av någon som har den som levebröd?

Fenomenet kallas "Not in my backyard", man är alltså i grunden positiv till en företeelse - så länge man själv slipper bo i närheten. Det kan vara flygplatser, stinkande återvinningsstationer, fabriker, boenden för asylsökare eller som i det här fallet - vindkraftverk. Samtidigt som de upprörda värmlänningarna utan problem bilpendlar med sin typiska SAAB 9-5 och eldar fossilbränslen som producerats vid ett raffinaderi med tillhörande grannar (som givetvis helst inte vill se skorstenar över trädtopparna - om nu skogen inte dött av föroreningarna) och transporteras med tankbil genom byar (med barnfamiljer som gärna vill ha så lite tung trafik som möjligt längs ungarnas skolväg) så vill man själva "njuta av tystnaden och skogen".

Vad som är extra kul är att man kan nog anta att en hel del av dessa anhängare och natur och långa skogspromenader förmodligen röstar "grönt", vindkraften kan byggas där ingen bor - eller åtminstone inte där jag bor. På samma sätt resonerar de flesta strömkonsumenter - de vill ha ström genom de två hålen men fan om någon kommer och pratar om att den lokala älven ska dämmas upp för vattenkraft eller att en förbränningsanläggning ska byggas. Lite utbränt uran kanske kan förvaras i just er kommun?

Artikeln är en fantastiskt bra exempel på "Not in my backyard"-tänkande där det greppas efter varje halmstrå för att få så många argument mot ett bygge som möjligt: "Bara 800 meter", eller avslutande stycket: "– Kraftverken kommer att synas väldigt långt, säger Eva Rickmann. Hela Skattkärr, tvärs över viken, kommer att se snurrorna. jag undrar om Skattkärrsborna verkligen har förstått det". Förslag kära vindkraft-på-lokal-nivå-motståndare: Gör en studieresa till den närbelägna bruksorten Grums och fundera på vad grumsborna har inom 800 meter. En bildledtråd, tyvärr tillåter inte Blogger luktprover:


Argumenten blir lätt lite larviga, jag vill inte få det sämre, kan ingen annan få det sämre istället? "Ola Nilsson och hans familj har just byggt ett stort hus vid skogen, mitt i tystnaden.", stackars Ola, ett råd till nästa gång: Låna upp några miljoner extra och köp inte några hundratal kvadratmeter utan köp dig en gammal skogsgård istället och bygg dig en villa där. Se bara upp, en dag kanske skogsägaren, dvs. du, inse att även "orörd" skog behöver avverkas och då kommer din "backyard" inte vara så promenadvänlig längre.

5 kommentarer:

  1. Helt underbar text! Tack!
    signatur: Gnälltrött vindkraftvän

    SvaraRadera
  2. Håller med föregående talare, tack!

    SvaraRadera
  3. Det är det bästa jag har läst på många år.

    Lysande!

    SvaraRadera
  4. såå bra du har satt ord på det som vi andra så ofta tänker!

    SvaraRadera
  5. Undrar vad jag skulle säga om vindkraftverk inom 800 meter från där jag bor. Tja, eftersom det går en järnväg hundra meter härifrån så tänker jag mig att fyra vita fyrtorn inte skulle driva mig till vansinne i alla fall.Bör tilläggas att jag även har slakteri, kohagar och cementfabrik i närheten. Och det både dammar och luktar kohage. Men vår käcka mänskliga hjärna filtrerar bort sånt. Och koncentrerar sig på livet istället.

    SvaraRadera