Tack Ramin!

Via den utmärkta survivalistbloggen Att leva efter 2012 fann jag artikeln om Ramin, 21, som säger att "Jag har inte råd att äta". Ramin berättar att han fram till 10 januari i år hade arbete som montör, kvalitetskontrollant och teamleader på en av Volvos underleverantörer. Arbetet gav en lön upp emot 20.000 kr efter skatt, vilket får betäcknas som mycket bra för en 21-åring som näppeligen har vare sig längre utbildning eller lång erfarenhet.

Ramin får alltså räknas som en utav de lyckliga som har möjlighet att bygga upp en buffert om det skulle bli sämre tider, något som bilindustrin signalerat åtminstone under hela andra halvan av 2008. Ramin jobbar på, men i januari kommer katastrofen - Ramin blir arbetslös.

I februari fick han låna pengar av en släkting i Iran för att kunna betala räkningar. Jag repeterar: I februari fick han låna pengar av en släkting i Iran för att kunna betala räkningar. I mitt huvud ringer nu alla klockor, alarm och hesa fredrikar för fullt. I februari fick han låna pengar av en släkting i Iran för att kunna betala räkningar. Det är faktiskt svårt att smälta, att ta in den information som delges mig. En månad efter att han blev arbetslös är bufferten och kylskåpet tömt. Hur kan man vilja leva så? Att varenda krona ska brännas, varje krona innan nästa lön kommer? Finns det överhuvudtaget ingen som helst buffert att ta av? Inte möjligt att sälja "skinnsôffa" och soffbordet som inkassokraven ligger utspridda på?

Nu kanske någon humanist tänker, han kanske har underhåll att betala, han kanske bor dyrt, han kanske... So what? 20.000 kr borde räcka till attt bygga en rejäl buffert på några få månader, även med ungar och dyrt boende.

Tyngdpunkten i artikeln läggs givetvis i vanlig aftonbladetanda på den lilla människans utsatthet för de stora myndigheternas onska, men borde det inte vara med åtminstone en liiiiten rad om att det kan ta tid innan a-kassan rullar in? Jag hade köpt om Ramin fått problem nu i april om han inte fått någon inkomst sedan lönen i januari, men att behöva låna redan i februari - helt otroligt!

Så tack Ramin, du och Aftonbladet har ytterligare stärkt mig i min strävan efter att alltid ha vänsterfoten på ekonomiska bromsen. Aldrig leva nära "marginalen" utan alltid, alltid betala mig själv först, sedan konsumera och därefter spara även det som blir över. Att aldrig lita på att "systemet" tar hand om mig, att alltid vara förberedd.

Förresten, ni som hörsammade Per Pennings utmaning om att bygga buffert, här har ni ännu en morot.