Högavlönade - nästa grupp till rakning

Dagens Industri berättar idag att höginkomsttagare är den grupp skuldsatta hos Kronfogden som ökar snabbast. Vi pratar alltså om den grupp i samhället som borde ha det lättast när det gäller att bygga en buffert. En hög inkomst borde rimligen medföra mer pengar över i plånboken vid månadens slut, pengar som kan sparas i ränta eller investeras på en rad olika sätt och därigenom generera sidoinkomster i framtiden, inkomster som dessutom kräver en mycket liten arbetsinsats.

Höginkomsttagare borde också vara den grupp som kan göra flest "smarta affärer", t.ex. köpa storpack eller volymhandla när något är tillfälligt billigt och därigenom sänka sina kostnader jämfört med någon som lever ur hand i mun. Höginkomsttagaren kan till exempel köpa vinterkläder på rean i mars eller båt och utemöbler på hösten och därigenom kanske spara en slant genom att handla "off season". Höginkomsttagare borde också ha råd att "ta en liten utgift idag istället för en stor i morgon". Exempel på detta är att måla om huset idag istället för att behöva byta väggpanel imorgon, gå till tandläkaren idag och laga ett litet hål istället för att gå dit imorgon för att sätta in en krona och så vidare.

Så fungerar det inte i verkligheten. Där är den mest påtagliga följden av hög inkomst den att konsumtionsutrymmet ökas. Inte bara det, en hög inkomst möjliggör högre belåning - då en hög inkomst antas öka gäldenärens betalningsförmåga. Det är lite märkligt, att när jag numera går igenom ett villaområde så tänker jag ytterst sällan tankar om att här bor det flitigt folk som arbetat sig till hög levnadsstandard. Istället är det mer ideér om ekonomiskt våghalsigt folk och kanske till och med dumdristighet som far genom huvudet. En höginkomsttagare kan bli lika sjuk som en fattig, men han utsätter sig också för risker med fallande villapriser, bilars värdeminskning och en tillvänjing av levnadsstandard som kan orsaka försenad reaktion på minskade inkomster med stora skuldproblem som följd.

Bankernas boräntor är nu under 2%. Man kan alltså hyra sig en miljon under ett år och betala under 20.000 kr för detta nöje, eller om man så vill, en dryg femtiolapp per dag. Lägg där till skatteregler som gör att bidrag betalas ut för att låna! Det är inte märkligt att vi får sjuka bostadspriser av detta vansinne där tornet byggs högre och högre utan att någon ägnar minsta tanke på att det kommer att rasa långt innan den siste lycksökaren ger sig in i ekorrhjulet.

Slutsatsen måste därför bli att en hög inkomst med därtill hög levnadsstandard och hög belåning, i faktiska termer istället för de så vanligt förekommande relativa, dramatiskt ökar kraven på ekonomiskt tänkande, planering och försiktighet. När man skriver på kontraktet för drömjobbet borde man kanske lägga extra tyngd på bromspedalen istället för att ge sig in konsumtionsracet, vänta något år innan man byter den gamla Opeln mot en ny Audi och kanske samla ihop en rejäl kontantinsats istället för att med hjälp av bankernas lånkalkylatorer räkna ut största möjliga låneutrymme. En hög inkomst ska minska riskerna, inte öka dem.