Mål ska man alltid ha. Både kortsiktiga såsom att nå 100.000kr, en miljon, fem miljoner som mer långsiktiga. Mitt långsiktiga mål är att vara i det närmaste ekonomiskt oberoende vid 50 års ålder - en ålder jag för övrigt ämnar att ha möjlighet att pensionera mig vid. När jag fyller 50 år vill jag ha så stor ekonomisk frihet att jag kan jobba med vad jag vill - om jag vill jobba. Kanske köper jag mig en grävmaskin och gräver lite hål, eller blir piprökande trädgårdsmästare. Mer troligt är att jag spenderar tiden med med lika delar fiske, jakt och påtande i trädgården. Vi får se.
Det ska också finnas så mycket pengar att jag kan ge mina barn en trygg start på vuxenlivet. När det kör ihop sig med studiebidragen ska farsan stå där med välfylld pengapung och kunna ge ett bidrag. Kanske en fin examenspresent, ett bidrag till första boendet. En farsa som kan lägga en del av månadens utdelningar på att bjuda hela familjen på en skön semestervecka. Så vill jag ha det.
Stora lån vill jag heller inte ha. Bostadslån, som i allmänhet är förmånliga då de frigör kapital för mer högavkastande investeringar, är okej om belåningsgraden hålls nere. Max 60-70% med en en snabb avbetalning ned till under 50% - då kan jag känna mig rimligt trygg och slipper den oro som grannarna med villan belånad över skorstenen upplever.
Ett liv i harmoni alltså, helt utan den ekonomiska stress som så många utsätts för. För att uppnå detta har jag valt att leva ett relativt enkelt liv trots att jag tjänar ganska bra. Jag ser många kollegor som hela tiden handlar på sig dyra bilar, dyrt boende, dyra vanor. För varje intjänad krona lyckas de köpa sig två i utgifter. Detta kräver mer arbete, mer övertid, och mer dåligt samvete eftersom de får mindre tid till att vara med sina barn. Ungarna får mer godis, mer TV-spel, mer TV-program och mer fetma.
Mycket utav det som av många ses som investeringar är som bekant i verkligheten svarta ekonomiska hål. Dyra hus som ständigt måste underhållas och renoveras. Bilar ska till verkstad stup i kvarten, blir påbackade och dricker enorma mängder bränsle. Huset i Spanien måste också besökas för annars finns det ingen anledning att ha kvar det - samma sak med stugan i fjällen. Nä, då avstår jag hellre och lägger pengarna på riktiga investeringar som åtminstone har rimlig möjlighet att ge avkastning.
Verktyget jag använder för att nå mina mål är månadssparande. Varje månad förs en stor del av lönen över till depån och så handlar jag aktier efter en i förväg bestämd plan. Planen är givetvis inte helt bestämd, men hittills har jag hållit fast vid grundplanen och det har fungerat bra. Då alla mina huvudinnehav utom ett ger utdelning tillförs depån extra likvider som givetvis också de investeras.
Ett kortsiktigt mål är kanske lämpligt att sätta upp också? Portföljvärde 1 miljon sommaren 2010. Det låter bra det, då gäller det att jag fortsätter skriva fram tills dess...
