Bikt 6 - Patch

Oljepriset rusade som bekant under 2006, 2007 för att peaka under 2008. Det höga oljepriset gjorde att även okonventionella källor såsom oljesand blev intressant. Utvinning av olja ur oljesand är förenat med höga kostnader, vilket gör att hävstångseffekten blir stor. Därför såg många chanser till stora vinster i främst kanadensiska oljesandsföretag. Givetvis var riskerna och därmed möjliga vinster som störst i oljesandsexploatörer.

På DI-Börsnack diskuterades ett flertal oljesandsbolag, tickers PBG, STP och PRO för att nämna några. Mitt val föll dock på Patch International Inc., ett litet företag med planerad produktion år 2010 på runt 40 000 fat/dag men med fina reserver och låg värdering.

Som vanligt följer förseningar, teknik som är svårbemästrad, uppblåsta förväntningar som när rapporter kommer givetvis skickar ner aktien i källarn, finansiseringsproblem osv. osv. Inte ens ett knappt år av rusande oljepris kunde väcka liv i aktien utan det har varit mer eller mindre utförsbacke hela tiden.

Två köp genomfördes, först för $1.99 i slutet av maj 2007 och i mitten av juni samma år - totalt investerades 37 808kr. Aktien hade ett tidigare ATH i februari på $2.74, nådde i augusti upp i $2.48 för att sedan inleda en kräftgång till tidigare denna månads $0.02. Idag står aktien i $0.04 och mina 2700 aktier är värda 911kr, vilket ger en förlust på 36 897 kr.

Patch International - Hemsida
Analys gjord av Highrisk stocks

Det här får avslutna min biktserie. Jag har ett par surdegar kvar i portföljen såsom Western Uranium Corp./Western Lithium Corp. och Vena Resources som jag visserligen ligger en del back i men de känns inte som riktigt så dåliga affärer som tidigare redovisats. Osagt är dock bäst, jag kanske får anledninga att återkomma till dessa innehav...

Bikt 5 - Arafura Resources

För att få mer bredd i den så uran- och zinktunga portföljen tittade jag tidigt på några andra råvaror. Det som först fångade min uppmärksamhet var sällsynta jordartsmetaller, dvs. metaller som förekommer mycket sparsamt i naturen men med en rad intressanta egenskaper och med många användningsområden i det moderna samhället. Neodym (glasfärgning, magneter), cerium (katalysator i petrokemi), europium, terbium, ytterbium (Plasma/LCD-skärmar) är några exempel. Mitt val blev det australiensiska bolaget Arafura Resources, som förutom sällynta jordartsmetaller även satt/sitter på uran, guld och fosfater. Det skrevs också en del på DI-börssnack, användare jag vill minnas är ¤nice_guy¤ och loko3 som båda gav ett intryck av att vara pålästa. Tyvärr kom en finanskris emellan så ingen skugga över dessa herrar.

Mönstret är det vanliga, först borrningar med till synes bra resultat, sen följer problem med finansieringen, förseningar, reviderade planer, allt i takt med fallande aktiekurs.

Jag gick in aktien på runt 1 € (via frankfurtbörsen), ut på 0.92 €, in igen på 1.24 € och slutligen ut på 0.75 €. Total förlust: 26 721 kr.

Idag står aktien 0.19 €. Företaget ämnar enligt hemsidan starta produktion 2011. Intressen från Kina har gått in i bolaget så möjligheterna till finansiering kanske är godare nu?

Arafura Resources - hemsida

Bikt 4 - Uranbullen

Bikten fortsätter med ännu ett "råvarucase": uran. Detta var stjärnan i klassen och anledningen till detta var enkel att förstå - världen, främst Kina, stod inför en enorm standardhöjning och med det skulle energibehovet öka. Lägg där till en än mer intensiv koldioxiddebatt och peak oil runt hörnet, enda rimliga alternativet var mer kärnkraft. Ryssarna tänkte dessutom sluta sälja sitt vapenuran billigt.

Manegen var alltså krattad för en rejäl prisökning av uran, vilket var precis vad som hände. Från $6.75/oz år 2001 började en fantastisk resa:



2005 började spotpriset stiga rejält, detta spotpris som alla på DI-börssnack följde intensivt. Ett säkert tecken att det skulle diskuteras uran eller åtminstone råvaror var att bolagen alltid benämndes med sin ticker bestående av tre bokstäver. En inte alltför vild gissning är att ganska många köp under den här tiden gjordes utan att köparen ens kände till bolagets riktiga namn...

Jag var i stort sett pank hela detta år och började inte handla uranaktier förrän i slutet av 2006 då poker-boomen passande nog även den var i full gång och jag drog in rejäla pengar på detta.

Första köpet Forsys följdes snabbt upp av SXR Uranium One. Dessa två aktier sålde jag faktiskt med god vinst, men tyvärr åkte likviderna direkt in i EFR, PWE, Logan och Vena - alltså företag som var ännu längre från produktion och högre risk.

Uranpriset skenade vidare och peaken kom sommaren 2007 på väl tilltagna $136. Lehman Brothers (R.I.P.) räknade med stigande pris, år 2009 skulle en bit uran kosta $167,49. Idag kostar enligt TradeTech uranet $42.25/oz, bröderna var alltså inte riktigt rätt ute - ironiskt nog inte här heller kan man säga.

Naturligtvis hade denna enorma prisökning mycket lite att göra med ökat behov av uran eller hamstring utan det var givetvis pappershandeln som blåste upp bubblan. När det väl vände blev det som så många gånger förr rusning mot dörren och priset kraschade mer eller mindre och uranaktierna hängde på nedåt.

Köpen är många, exempelvis EFR inhandlades för runt 4 CAD, målkurser på 10-14 CAD diskuterades på det i mina ögon seriösa Råvaruforum. Jag drog sent om sider i nödbromsen på 1 CAD och idag står aktien i 0.22 CAD, förlust: 29294 kr

Ett annat förhoppningsbolag, med en riktig bluffmakare vid rodret, BVT: in på 0,35 och 0,28 CAD och ut på 0.08 CAD, förlust: 35829 kr

En exakt siffra på vad urankalaset kostade mig är svårt att beräkna då flertalet bolag har fyndigheter med flertalet metaller, men en siffra där företag med uran som huvudverksamhet ingår ger en total förlust på 75673 kr.

BVT hemsida
EFR - hemsida
FSY - hemsida
PWE - hemsida
UPC - hemsida
UUU - hemsida
VEM - hemsida
Uranspot - om någon fortfarande är intresserad...

Bikt 3 - Switchcore

Min första riktigt dåliga aktieaffär var i den aktie som kanske spåddes bäst framtid men som flest brände sig på under IT-yran. Ur ett forskningsprojekt stöttat av Ericson och SAAB startades år 1996 det lundabaserade växelkretsföretaget Switchcore. Världens snabbaste krets, CXE-16 för Gigabit Ethernet hade utvecklats och företaget spåddes en lysande framtid man närmade sig lansering 1999-2000.

Efter avslutad termin våren 2000 tog jag paus i högskolestudierna och började arbeta i syfte att jobba ihop en slant som skulle räcka till en jorden-runt-resa under våren -01. Ganska snabbt såg jag här möjligheter att låta pengarna "jobba" under tiden så en slant satsades i detta teknikföretag som redan gjort en fantastisk resa på börsen. Den allmänna hysterin, haussandet på DI-börssnack av Bo "löparn" Engwall och hans svans hade redan drivit upp kursen till orealistiska höjder, men vad spelade det för roll - då det var "the sky is the limit" som gällde. Det var en ny ekonomi som gällde nu, det fanns inte längre några begränsningar i hur mycket pengar som kunde tjänas i IT-ålder. I mitten av augusti köpte jag 60 aktier a' 81 kr, sedan följe en rad köp under hösten, ett köp i september till kursen 108 kr och sedan till allt lägre kurser - det sista köpet i januari till 34 kr. Som mest ägde jag 700 aktier vilket givetvis var helt idiotisk mycket med min lilla budget och behovet av pengarna inom närtid.

Hösten 2000 stod idiotin på topp när TV4 startade sitt program "Börsmatchen". Ett antal lag skulle tävla genom att göra kortsiktiga spekulationer. Jag vill minnas att det också fanns en hund med som på något sätt skulle symbolisera den mer vanliga pilkastande apan - dvs. slumpen. "Löparn" tog givetvis chansen att haussa sina IT-aktier ytterligare och i september sattes så Swtichcores ATH på 135 kr. Jag hade gjort en bra affär alltså, hela 58% uppgång. Sålde jag? Inte då. Här skulle sprutas champagne istället för att bo på sunkiga backpackerhostel och då duger inte måttliga 58% på några månader.

När vi drog iväg i mitten av januari 2001 stod alltså Switchcore i dryga 30 kr. Lyckligtvis hade jag inte kört in hela reskassan i aktier utan vi tog oss trots allt jorden runt dock utan det planerade champagnesprutandet. En total katastrof undveks alltså, men i den andan som rådde under 2000 kunde jag mycket väl ha ryckts med och stått där med en biljett för 15000 kr men utan tillräckligt med fickpengar.

Vid hemkomsten i juni började jag direkt på jobbet och för en del av första lönen deltog jag i Switchcores nyemission varvid jag erhöll 250 aktier till priset 8.50 kr. En ökning till jämna 1000 aktier skedde i november, kurs 7.20 kr. 2002 sker en rad köp och sälj, och jag äger till slut 3000 akter. Dessa aktier avyttras 2003 till kursen 2.13.

En rejäl excelexercis ger en total förlust innan skatteavdrag på 48300 kr.

Efter att affärerna var gjorda tog jag ut återstående likvid avslutade depån. Riktigt, riktigt bränd av börsen lovade jag mig själv att aldrig göra så här idiotiska affärer igen och framför allt börja tänka och analysera själv, våga ta förluster osv. osv. Det vanliga snacket alltså. Tyvärr skulle det komma en råvaruboom emellan...

länkar:
Löparn - the true story
Switchcore rustat för strid
Äventyret Switchcore är över

Bikt 2 - TAM TAM TAM

Börssnack-skribenterna Flying Ghost, FH_Trader, en lirare vid namn CalifDreaming på Stockhouse, alla skrev de positivt om det kanadensiska zinkprospektören Tamerlane Ventures (TAM). Mest, och bäst tyckte många, skrev dock den inte helt okände Löparn som räknade fram en riktkurs mellan 6 - 10 CAD. Jag gick in relativt tidigt och köpte 4500 aktier på kursen 0.55 CAD i slutet av februari, givetvis utan någon som helst egen analys. Under våren fortsatte racet med stigande zinkpriser och i juni ökade jag med 1200 aktier till kursen 1.42 CAD (efter en uppgång på 158% ÖKAR jag alltså innehavet), totalt hade jag nu investerat drygt 26.000 kr bolaget.

Under sommaren började uranaktierna och flera andra råvarurelaterade papper vika ner, "sommardipp" som skrevs på diverse forum. TAM satte sitt ATH i slutet av juli -07 2.98 CAD, och då var mina aktier värda över 100.000 kr och detta papper ensamt höll uppe portföljen. Även jag inser att det är dags att ta hem en del vinst och med en väl tajmad (faktiskt!) försäljning den sista juli minskar mitt innehav med 1700 aktier och jag får 30767 kr i likvider. Samma dag, utan att ha en tanke på att det kanske är zinkpriset som är en stor del av risken, så väljer jag att gå in med hela likviden i Strategic Resource Acquisition Corporation (SRZ) efter att ha läst en analys på Highriskstocks. SRZ ägde fem zinkgruvor som skulle återstartas eftersom det höga zinkpriset åter motiverade drift. Aktien vände mer eller mindre ner på dagen från 6.64 CAD och jag valde att "snitta ner mig" i slutet av augusti till kursen 4.50 CAD.

Därefter följde en total haverering av zinkpriset, vilket naturligtvis medförde ras i både TAM och SRZ:



Av investerade 46.000 kr i SRZ erhöll jag 8871.17 kr när jag sålde allt 18:e juni 2008. SRZ fick knappt igång produktionen innan zinkpriset rasade och företaget valde då att stoppa produktionen och ägna sig åt "care and maintenance". Aktien återfinns idag under symbolen SRZ-H.V och priset är 0.005 CAD.

Totalt kostade zinkerfarenheten 22789 kr. Förhållandevis lite, men det svider en del att ha legat dryga 80.000 kr plus och vänt detta till förlust.

De kvarvarande 2500 TAM-aktierna då? Jodå, de finns kvar i portföljen och betingar idag ett värde på hela 1332 kr. Aktien får ligga kvar av nostalgiska skäl. Kanske kommer TAM-trumman att ljuda än en gång?

TAM-TAM-TAM!

Bikt 1 - Loanland

Jag börjar lite försiktigt med biktandet. Idén lät väldigt tilltalande: Privatpersoner som lånade ut till varandra. 500kr här, 250 kr där och man fick snabbt en portfölj med smålån med god riskspridning. "Räntesparande" tänkte jag, "ett bra komplement till mina så högriskbetonade aktieaffärer", räntefonden jag har en stor del av förmögenheten i är dessutom allt annat än sexig. Lite lagom jobbigt och ganska kul att sitta och fundera på vilka låntagare som är förtjänta av ett lån och sedan ganska snabbt få igång återinvesteringarna. 30 återbetalningar varje månad som direkt investeras i nya lån och vi har en i närmaste exponentiell tillväxt av fordringar.

Hemsidan var, och är efter fortfarande efter över ett år, amatörmässigt ihopsnickrad men då förebilden Prosper såg ut att vara ett lyckat projekt så kände jag att det här kan nog bli intressant. Loanland är säkert bara ivriga att komma igång och snart kommer låntagarnas presentationer bli bättre, översikten bättre, låntagarna fler, mer statistik och låntagarna kommer givetvis fortsätta betala. Så blev inte fallet. Jo, några skötte sig givetvis, men ganska snart började det bli förseningar och återbetalningar som aldrig utfördes och Loanland, ja de skickade ut någon påminnelse, mumlade om inkasso och sedan hände... ingenting.

I dagsläget sitter jag här med ett ett visserligen litet men ack så förargligt belopp låst hos ett 30-tal personer som inte/ibland/i sällsynta fall betalar punktligt. Låst hos dessa personer förresten, mer troligt är att pengarna spenderades på flottig mat, droger eller någon ful WCT-overall inköpt av en trashmorsa på GeKås i Ullared. Lyckligtvis följade jag i detta fall regeln "kasta inte goda pengar efter dåliga" och därmed blev tappet begränsat.

PÅ senare tid verkar intresset att både låna och låna ut att ha svalnat betydligt. Antalet låneauktioner är nu nere på tre-fyra stycken, att jämföra med ett trettiotal som var fallet under "peaken". En inte alltför vild gissning är att verksamheten är avvecklad innan årets slut.

Bikt 1 ger: Total investerat: 6100kr. Resultat: -4900 kr. Beloppet kommer givetvis att justeras i takt med att (ironi, ironi) Loanland skickar skulderna till fogden som sedan med kraft driver in mina pengar. Det känns lite konstigt att skriva ner dessa erfarenheter - människan vill som bekant av naturen glömma misstagen och istället fokusera på framgångarna. I erfarenhetsboken skriver vi "Om något verkar för bra för att vara sant, så är det oftast inte det", samt "Låna inte ut pengar till okända WT-morsor som behöver pengar för att betala av ett SMS-lån".

En mjukstart i redovisandet av mina taskigt tajmade affärer, fler och mycket värre stories ligger i pipen....

Loanland
Tråd på Flashback